Efter fyra snoriga dagar och lika många hostiga nätter var både Snorpan och Spiggen tillbaka på dagis idag. Enligt fröken Karin hade det strålat om Snorpan hela dagen. Hon var så lycklig över att vara tillbaka. Barnen går på en väldigt bra förskola, även jag blir glad när jag kommer dit.

På Snorpans avdelning, Ekorren, turas barnen om att vara matvärd. När man är matvärd får man först duka och gå med till Nelly i köket och hämta maten.  Sedan knackar man på hos kompisarna som sitter på samling och berättar med teckenstöd  vad det blir för mat. Det är fantastiskt att Snorpan kan utföra samma uppgift som sina kompisar och precis lika bra. Istället för att särskilja henne för att hon använder tecken till tal så väljer de att låta alla barnen teckna. Snorpan får känna sig vanlig och de andra får lära sig nytt.

Innan Snorpan började på förskolan var jag orolig för att de andra föräldrarna skulle ifrågasätta att barnen använde tecken. Det som istället har hänt, är att de vill ha teckenundervisning på föräldramötena för att hänga med sina barn när de tecknar vid matbordet hemma. Snorpan och det hon för med sig ses som en tillgång. Alla är nyfikna och vill lära sig tecken och lära känna henne. Det är en varm och go trygghet att så många känner och känner för ens barn.