Igår var Snorpan på språk- och kommunikationskurs, eller prat- och lekkurs som vi kallar det, på habiliteringen för första gången. Hennes resurs G följde med dit.

Hemma vid matbordet försökte vi få Snorpan att berätta så mycket som möjligt om vad hon hade gjort. Hon berättade att hon och G hade åkt buss dit, att hon hade lekt med gubbar och pojkar. På frågan "Hur var det att vara på kurs?" så svara de Snorpan: "Läskigt!".

Jag kan tänk mig att det var just läskigt hon upplevde det. Snorpan är en social men samtidigt lite blyg tjej, så läskigt, på ett (förhoppningsvis) positivt, spännande sätt var nog precis vad det var.