En härlig helg är snart över. Vi har haft vännerna O och A med barnen H och E på besök. Lekt tillsammans, städat ihop, lagat mat och ätit gemensamt i nästan två dygn.

I mitt bakhuvud har Spiggens dagissituation pyrt en del, men samtidigt har gemenskapen med våra vänner lugnat mig. Spiggen har förvisso hållit hårt i en del av sina leksaker och dragit Snorpan i håret några gånger, men stort mer har han visat ömhet för lilla E som är ett halvår yngre. Han har hållit om henne, kramat och smekt henne. E: s storebror H har han erbjudit att låna krokodil, tåg och tiger. Spiggen har hjälpt till att duka och han har varit mysig. Aktiv men inte stökig, busig men inte dum.

Söndag kväll och jag tänker på hur jag ska gå vidare och på hur Spiggen inte kände sig sedd när han kom till förskolan i fredags. Hur han då började morra och göra sig till direkt. Ett beteende som jag inte känner igen hemifrån.

Snorpan då? Jo hon har helst lekt själv. Sjungit och läst, men också visat vännerna en del nya tecken. Jag har också konstaterat att det numera är lättare att ha Spiggen med sig i affären än Snorpan. Spiggen vill vara duktig, Snorpan strejkar eller drar iväg.