Ännu en eftermiddag på ”böckeliteket” är till ända. Sollentuna bibliotek är verkligen den perfekta lekplatsen. Massor av handdockor för Snorpan att spela teater med. Hattar och masker för Spiggen att klä ut sig med. Dessutom är en stor röd sportbil, som Spiggen bara älskar att ratta, placerad mitt på barnavdelningen. Lägg till ett oändligt utbud av spännande böcker och lyckan är gjord.

  

Det är härligt att vara där med Snorpan (och Spiggen förstås) och att få visa vilket vanligt liv vi lever med henne. Jag hoppas att det bidrar till att avdramatisera synen på barn med Downs syndrom att vi är där, där alla andra är. Själv slog det mig faktiskt inte förrän jag satte mig ned här hemma för att skriva, att ganska många idag kanske har reflekterat över att ”Det var ett barn med Downs syndrom på biblioteket.”. Förhoppningsvis såg de mer än så … ett barn som lekte självständigt, sjöng, pratade och var mycket tillfreds med sig själv.

Det finns, förutom just biblioteket, ett enda mysigt ställe i Sollentuna centrum, och det är Café Biblos som nästan har vuxit ihop med biblioteket. Ett café i anslutning till ett bibliotek i förorten låter kanske inte så upphetsande, men Biblos är fantastiskt. Inga delicatobollar eller blaskiga kaffeslattar där, utan riktigt härliga bakverk, underbar foccatia och gott illy-kaffe. Och … en personal söt som socker. Barnens pannkakor kom på nolltid med ett stort, varmt leende ... Måste helt enkelt göra lite reklam … http://www.sollentuna.se/lokalt/journalen/2007/8/gott.htm .