Jag avslutar helgen med ett doktor B-citat:

”Någon övre gräns för vad en person med Downs syndrom kan lära sig, det känner man ju inte till…”

Den meningen dök upp ur mitt minne när vi åkte från gympan eftermiddags, jag och Snorpan. Hon övade igenom hela luciarepertoaren med ”Vi komma, vi komma…”, ”Sankta Lucia” och ”tipp tapp, tipp tapp” med stor glädje och entusiasm.

Det var många verser att hålla reda på och många, många tecken. Tänk att Snorpan sjunger tvåspråkigt, det hade man ju inte riktigt väntat sig.

The only way is up, även för alla med downs…