Jag borde sammanfatta 2008, skriva något klokt och givande här, men en gnutta skrivkramp har lägrat mig. På något mystiskt, sentimentalt sätt så vill jag ge er som hälsar på här, några varma ord att bära som en mjuk och varm luva över hjärnbarken. Det känns bara så ansvarsfullt…

Om jag ändå ska sammanfatta, kort, vad det har givit mig att få Snorpan till dotter, att få ett barn som så totalt skiljer sig ifrån vad jag hade önskat mig, men ändå är precis det barnet, så blir det så här:

Den dag i mitt liv som jag har upplevt mest ångestförlamande, var den dagen då Snorpan delgavs misstanke om Downs syndrom. Dagarna som följde var svåra. Jag trodde aldrig att jag skulle bli glad på djupet igen. Det första året var som att leva i en studsboll – tvära kast mellan himmel och golv, men jag vill inte vara utan en enda av de erfarenheterna. Jag har lärt mig att jag klarar större utmaningar än jag hade anat. Jag har lärt mig att det vassaste mörker kan öppna mig för nya möjligheter. Ur mitt mörker växer mitt mod. Från mitt mörker kan jag hoppa högt. 

På det vardagliga planet har den senaste veckan varit så lugn, så lugn. Alla har varit friska och alla har sovit gott om nätterna. Ett bedrägligt lugn misstänker jag. Får det vara så här lättflytande i en småbarnsfamiljs tillvaro? Imorgon börjar barnen på dagis igen och då kommer det säkert lite spännande bacillusker och gäckar oss.

 

Helena

10 januari 2009 12:02

Du skriver bra! Hoppas 2009 blir ett mycket bra år för er!

Kram Helena

http://lillaell.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Spiggen vet att jag är vansinnigt förtjust i practical jokes, det är ett intresse vi delar. Och idag fick jag ett nytt, hett tips som jag ska prova på måndag, av den lille kanaljen:   ”Mamma, om du tar på dig min hatt, då blir du så snygg, ...

Spiggen formligen suger i sig nyheter. Han är nyfiken på allt, frågar om allt, hittar på experiment och smakar på vuxenmat och framför allt smakar han på vuxna ord.     Nya älsklingsrätten är pilgrimsmusslor.     Och idag när vi rensade b...

I morse klev Snorpan fram till spegeln i hallen med ett stort pappersark och en tuschpenna i handen, varpå mamman förtjust utropar:   "Åh Snorpan, är du konstnär?!"   Snorpan:   "Näe, jag är snorig." ...

Jag borde ha fått föraningar redan när jag hämtade Spiggen på förskolan och det ramlade ut tre bruna kluttar ur hans ena byxben...   ...Men inte... Jag ropade högt när jag hjälpte honom hemma på toaletten och bruna klumpar i diverse storlekar flö...

Igår runt middagsbordet, ätandes pyttipanna frågade Snorpan:   ”Var är rödbetorna?” ”Det har vi inga, de är slut. Gillar du rödbetor?” ”Ja, och killar…”   Såklart. ...