Direktlänk till inlägg 22 januari 2009

Att fånga möjligheterna i vardagen

Av snorpanspiggen - 22 januari 2009 20:47


Besöket på Snorpans förskola idag blev en bekräftelse på att vi är på rätt väg. Jag och Pappa P har alltid haft svårt för att få till enskilda träningsstunder med Snorpan. Inte för att tiden inte finns, utan helt enkelt för att det har känts tungt, vi har upplevt ett mentalt motstånd i oss själva. När vi har tvingat fram strukturerade träningsstunder så har vi smittat Snorpan med vår brist på inspiration.

  

Vår modell har istället blivit att försöka fånga så många tillfällen som möjligt i vardagen där vi kan ha ett medvetet, pedagogiskt förhållningssätt till Snorpan. Vi låter henne träna på att använda fullständiga meningar när vi sitter och äter och hon får hjälpa till att avsluta meningar när vi läser sagor. När Snorpan målar ”ben” vilken hände igår så guidar vi henne att berätta vems eller vad för sorts ben det är. Hur många ben och hur många långa och korta och hur många av varje färg. Snorpan får med hjälp av bilder i sin dagbok träna på att beskriva och minnas sin dag och bokstäver och siffror frossar vi i framför kylskåpet. Det här verkar säkert inte märkvärdigt alls, och det är just det som är grejen.

  

Specialpedagogen C tror att vårt sätt att stärka Snorpan i hennes utveckling duger och verkar. Det är skönt, att det vi känner fungerar ända in ifrån hjärtat, har fått en bekräftelse.


Jag avslutar dagen med en söt situation som Snorpans resurs G berättade om:

Snorpans lilla kompis C på Ekorren var på långsemester över jul och när de sågs igen efter jullovet så kastade de sig i varandras armar. C sa: ”Snorpan, du är min allra bästa vän!”.

  

Det känns inte så självklart att det kommer att bli enkelt, det där med vänner, i Snorpans liv, men jag tänker mig att även om man växer ifrån varandra i utvecklingsnivå, så behöver inte ”tyckaomet” ta slut. En varm känsla för en annan människa behöver inte vara känslig för ålder.

  

Att vara känd och sedd av många tror jag kommer att bli viktigt för Snorpans och hela vår familjs trygghet framöver. Ett löst, mjukt nätverk av varma, närvarande individer tror jag kan kompensera den eventuella bristen på en vanlig, traditionell ”bästisrelation”. Än så länge vet jag att Snorpan inte känner sig utanför och att hon är trygg, sedd och omtyckt. Det finns dessutom någon som tycker extra mycket om henne. Det räcker gott för mammahjärtat just nu.

 

 
ANNONS
 
Helena

Helena

22 januari 2009 22:31

Du är så klok! Det där med vänner är också något jag kan oroa mig för. Härligt att läsa om Snorpan och hennes sociala liv! Jag tänker som du där - många viktiga och engagerade vänner till familjen räcker långt...

http://lillaell.blogspot.com

 
caroline

caroline

23 januari 2009 13:50

Fint skrivet! Det där med kompisar tänker jag ofta på och undrar hur framtiden kommer att se ut. Den enda man vill är ju att ens barn ska få uppleva känslan av att vara omtyckt som är så viktig för oss alla. Det ömmar i hjärtat när jag läser dina ord och jag kan inte låte bli att tänka, vad skönt att det är ändå är långt kvar tills calle blir tonåring och vuxen, men hux flux är vi där... nu är det bara massa kärlek som gäller och jag hoppas att det räcker långt på vägen :)

http://www.vardagspussel.blogspot.com

 
Linda

Linda

27 januari 2009 09:48

Forskaren Mats Granlund sa en gång att om träningen ska fungera måste den passa in i familjens vardag. Träning som känns betungande är meningslös, för den kommer ändå inte att funka.
Låter som ni hittat ett effektivt sätt att träna - och då funkar det ju!

http://21.appelklyftig.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av snorpanspiggen - 15 januari 2011 00:18

Spiggen vet att jag är vansinnigt förtjust i practical jokes, det är ett intresse vi delar. Och idag fick jag ett nytt, hett tips som jag ska prova på måndag, av den lille kanaljen:   ”Mamma, om du tar på dig min hatt, då blir du så snygg, ...

Av snorpanspiggen - 10 januari 2011 19:20

Spiggen formligen suger i sig nyheter. Han är nyfiken på allt, frågar om allt, hittar på experiment och smakar på vuxenmat och framför allt smakar han på vuxna ord.     Nya älsklingsrätten är pilgrimsmusslor.     Och idag när vi rensade b...

Av snorpanspiggen - 14 december 2010 21:36

I morse klev Snorpan fram till spegeln i hallen med ett stort pappersark och en tuschpenna i handen, varpå mamman förtjust utropar:   "Åh Snorpan, är du konstnär?!"   Snorpan:   "Näe, jag är snorig." ...

Av snorpanspiggen - 11 december 2010 21:27

Jag borde ha fått föraningar redan när jag hämtade Spiggen på förskolan och det ramlade ut tre bruna kluttar ur hans ena byxben...   ...Men inte... Jag ropade högt när jag hjälpte honom hemma på toaletten och bruna klumpar i diverse storlekar flö...

Av snorpanspiggen - 15 september 2010 17:27

Igår runt middagsbordet, ätandes pyttipanna frågade Snorpan:   ”Var är rödbetorna?” ”Det har vi inga, de är slut. Gillar du rödbetor?” ”Ja, och killar…”   Såklart. ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se