Alla inlägg den 22 februari 2009

Av snorpanspiggen - 22 februari 2009 21:52


Snorpan är som sagt fem år nu. I fem år har jag varit mamma och i fem år har jag varit mamma till en flicka som inte riktigt är som andra och som aldrig kommer att bli sådan som vi tänker oss ett vanligt barn.

 

Ändå är det slående hur mycket i Snorpan som är som jag hade väntat mig: Hon är liten och blond, pysslig och musikälskande, omtänksam men med stark integritet och hon är väldigt kommunikativ.

 

Det var min största skräck, när jag fick reda på att hon har Downs syndrom, att jag aldrig skulle kunna förstå och nå henne, men jag hade inte behövt oroa mig för den saken. Den mörkblå, forskande blicken fanns där tidigt och Snorpan har utvecklat en tydlig förmåga att läsa av humör och stämningar, precis som jag själv när jag var liten.

 

Till mig personligen har Snorpan givit insikten i att livet inte är en tävling. Jag anar att jag undermedvetet hade använt mitt barn för att befästa min egen förträfflighet om det inte varit så att hon hade haft ett funktionshinder. Kanske hade jag slitit allt för hårt för att hon skulle bli den sötaste, duktigaste och mest perfekta flickan. Det slipper jag nu för det är liksom ingen idé.


Det är en befrielse att leva med den lilla Snorpan som har sin egen utvecklingstakt och som än så länge är så tillfreds med sig själv. Hon njuter av att sjunga och teckna framför sin stora spegel. Hon är nöjd med att bara ha sig själv som publik, hennes självkänsla kräver inte mer än så ännu. Hon är här och nu och ibland lyckas hon fånga sin mamma för en stunds nutidsnärvaro. Den bästa av stunder.

Av snorpanspiggen - 22 februari 2009 21:19


…från Snorpans BVC-tant E. Det är dags för femårskontroll, troligen Snorpans allra sista kontakt med BVC. Nästa gång det ska kollas något är det skolhälsovården som har tagit över. Det känns stort och vemodigt.


I brevet från E fanns två blanketter. En som jag och Pappa P ska fylla i om Snorpans utveckling och en som förskolan ska svara på. Frågorna handlar om språklig-, motorisk- och social utveckling och är de samma som skickas till alla femåringar, men till oss, med tillägget ”Vi anpassar besöket efter Snorpans förutsättningar”.


Vi kommer att svara ja på varenda en av frågorna som rör förseningar i Snorpans utveckling och det vet E redan. Ändå skickar hon frågeformulären till oss och jag tycker att hon gör rätt. Hon vet, och vi vet, att Snorpans utveckling är försenad, men E är ändå intresserad av svaren på våra frågor. Hon väljer att se Snorpan som ett friskt barn som det inte finns någon anledning att göra en massa krumbukter för. Samtidigt så skyggar hon inte inför vad Snorpans funktionshinder innebär.

  

När Snorpan var runt ett år och jag var som mest nojig över hennes hälsa och kände mig allmänt vilsen i min mammaroll var det E som lugnade mig ”Vi ser väl Snorpan som frisk nu?! Det finns ingen anledning att särbehandla henne här. Det specifika som hon behöver utifrån sitt funktionshinder, det får ni ju på annat håll, eller hur.” Rakt och tryggt.


E har nog aldrig tyckt synd om oss och hon har aldrig tett sig osäker inför att Snorpan har Downs syndrom. Hon är en BVC-tant i ordets allra bästa bemärkelse.

Skapa flashcards