Ibland känns det nästan lite fult att gå runt och känna sig lycklig.  Det är liksom lite mer gångbart i det sociala livet att vara stressad och trött. Förstås är det så att livet består av en blandning av känslor och tankar, en mosaik av momentana upplevelser.

Visst suckar jag också över barn som inte vill få på sig overallerna, jobbet där jag sällan är i fas, huset som aldrig blir färdigrenoverat och allt annat jag vill hinna göra men som bara blir liggande, men de senaste månaderna har ändå min grundstämning varit ”lycka”, eller i alla fall tacksamhet. Det är som om alla de korta, små, fantastiska glimtarna av barnens personligheter går rakt in i hjärtat och nyper till. Varmt och varsamt.

Vid matbordet idag uppstod en liten pärla till ögonblick. Spiggen kunde plötsligt inte låta bli att smeka Snorpan på kinden. Blicken han fick tillbaka var kärleksfull och så pussades de små några gånger. Att de var såsiga om munnarna och kladdiga om fingrarna brydde de sig inte ett dugg om.

Alla de ömsinta gester som Snorpan får från sina dagiskompisar gör mig också väldigt glad. Hon är själv inte alltid med på noterna, ibland vill hon inte ens säga hej, men de andra barnen lirkar tålmodigt med henne. Idag sprang lilla I ifatt Snorpan när vi skulle gå hem, bara för att hinna säga ”Hejdå Snorpan!”. Tänk att Snorpan är en tjej som andra springer för att komma ifatt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Spiggen vet att jag är vansinnigt förtjust i practical jokes, det är ett intresse vi delar. Och idag fick jag ett nytt, hett tips som jag ska prova på måndag, av den lille kanaljen:   ”Mamma, om du tar på dig min hatt, då blir du så snygg, ...

Spiggen formligen suger i sig nyheter. Han är nyfiken på allt, frågar om allt, hittar på experiment och smakar på vuxenmat och framför allt smakar han på vuxna ord.     Nya älsklingsrätten är pilgrimsmusslor.     Och idag när vi rensade b...

I morse klev Snorpan fram till spegeln i hallen med ett stort pappersark och en tuschpenna i handen, varpå mamman förtjust utropar:   "Åh Snorpan, är du konstnär?!"   Snorpan:   "Näe, jag är snorig." ...

Jag borde ha fått föraningar redan när jag hämtade Spiggen på förskolan och det ramlade ut tre bruna kluttar ur hans ena byxben...   ...Men inte... Jag ropade högt när jag hjälpte honom hemma på toaletten och bruna klumpar i diverse storlekar flö...

Igår runt middagsbordet, ätandes pyttipanna frågade Snorpan:   ”Var är rödbetorna?” ”Det har vi inga, de är slut. Gillar du rödbetor?” ”Ja, och killar…”   Såklart. ...