Spiggen brukar inte vara förtjust i att avsluta dagen och gå och lägga sig men vi har tyckt att han har varit lite trött och hängig på sista tiden: ”Jag vill gå och sova…” Men så föll polletten ner här om dagen. Sedan han fyllde tre så får han bara ha nappen när han ska sova. Alltså: Vill man ha nappen så ordnar man det blixtsnabbt genom att upplysa mamma om att man vill gå och sova.

  

Men nu har jag överlistat honom och jag säger som Magnus och Brasse: ”Trodde han ja!”

  

När det väl är läggdags och Spiggen sugit tag i nappen så finns det bara en sak som kan få honom att frustande spotta ut den älskade gummitingesten: David Bowie som spelar Rebel Rebel. Då flyger napparna och Spiggen greppar tag i gitarren och sätter sitt blonda hårsvall i gungning.

Nog för att jag tycker att den unge Bowie (den vi har på DVD, inte dagens 60-åring) är väldigt charmig, skriver bra låtar och har en skön humor, men den totala hängivenheten våra båda barn känner inför honom, den är fortfarande lite av ett mysterium för mig. Kanske handlar det om humor och närvaro.