I flera terminer har vi haft som gemensamt mål att Snorpan ska lära sig cykla trehjuling, vi föräldrar, förskolan och sjukgymnasten. Hon har provat ibland, men när hon gång på gång märkt hur svårt det är, så har hon hållit sig borta från cyklar.

Jag har tänkt att ”Snart är det nog dags att ta till en specialcykel…”, men vi ger det lite tid till, och lite till, och lite till … det kommer nog till slut…

Spiggen har inte heller tyckt om att cykla. Han är tre år fyllda och hade aldrig trampat runt på trehjulingen. Däremot sparkat sig fram med faslig fart. Försöken på hans tvåhjuling med stödhjul har varit korta, bestått i att han har bromsat och slutat i lekparken femtio meter hemifrån. Den gnagande insikten om att han nog inte förstår hur man gör började oroa mig nu i våras. Det var en sån där oro som jag inte ens ville lasta Pappa P med.

Tänk om Spiggen också behövde en specialcykel, eller tänk om vi föräldrar varit alldeles för dåliga på att ge honom möjligheter att prova, så att vi hade hämmat honom…

Så var Spiggen bjuden på sitt första barnkalas för en vecka sedan, hos dagiskompisen V. Plötsligt kommer han cyklande över trädäcket i rasande fart på V:s trehjuling bland bord, stolar, kakor och tårtor. Jag blev glad och lättad.

Jag får lov att ändra talesättet till ”En lycka sker sällan ensam…”. Igår började plötsligt Snorpan att trampa runt pedalerna på sin cykel för att få mer fart. Fram till de andra föräldrarna i lekparken kom jag med glädjetårar i ögonen och lätt snorig näsa.

Att Spiggen har börjat cykla gjorde mig lättad, för det är vad man kan förvänta sig av en pojke i hans ålder. Snorpans första rejäla cykeltag var rent omvälvande, jag blev bubblande lycklig för det var så mycket större än min förväntan.

Mina egna reaktioner kommer mig att fundera på hur barnen kommer att se tillbaka på barndomen. Kommer Spiggen att minnas krav på prestation? Jag hoppas och tror inte det. Kommer Snorpan att minnas det som att vi inte trodde på henne? Jag tror inte det heller, men jag känner ett ansvar att tänka på och anpassa mig efter deras individuella behov så där lagom mycket.

Några försommarbilder på Snorpan som uppträder på dagis och vattnar blommorna och så en av mina svarta tulpaner