I ett samtal runt middagsbordet kom vi att prata om olika frukter vi tycker om. Jag berättade att ananas var min personliga favorit, men jag kunde inget tecken så jag vände mig till Snorpan:

”Snorpan, vad heter ananas på tecken?”

”Ananas!” svarar hon då, med händerna i knäet.

Jag tror att tecken är jättebra för att förstärka kommunikation och för att lära sig nya begrepp. Men när barnet, som Snorpan i det här fallet, redan kan uttala och använda det talade ordet kan man nog lugnt fortsätta att leva i ovisshet om tecknet.