Igår runt middagsbordet, ätandes pyttipanna frågade Snorpan:

”Var är rödbetorna?”

”Det har vi inga, de är slut. Gillar du rödbetor?”

”Ja, och killar…”

Såklart.

Man kan lätt konstatera att Snorpan är något pappig. Igår när jag kramade henne godnatt stretade hon loss, sträckte sig desperat mot sin far och bad:

”Ta bort henne!”

Hos Spiggen däremot, ligger jag rätt bra till. Hans sista ord igår kväll:

”Mamma jag tycker om dig långt som en giraff. En jättestor.”