Senaste inläggen

Av snorpanspiggen - 18 augusti 2009 22:54

Pappa P:s farfar, barnens Gammelfarfar, är snart 90 år. Både ögon och öron sviker, men värmen är helt intakt. Det är tydligt att han njuter av att ha barnbarn och barnbarnsbarn på besök. När kommunikationen vacklar och Gammelfarfar inte vill fråga ”Va?” en gång till så brukar han avsluta samtalsämnet med ett ömsint, skrockande skratt och ”Det blir nog bra med det.”  


Efter några timmars kafferep för några veckor sedan, så är det en till i släkten som tycker att den frasen är väldigt användbar. 


När jag ger uttryck för någon form av frustration eller stress, och det sker i ärlighetens namn dagligen, så säger Spiggen – just det: ”Det blir nog bra med det?” 


Snorpans senaste nyupptäck i den språkliga världen är ”Minsann!”, ett ord hon ofta smakar på och som vi passar på att sätta in i olika roliga meningar.

Av snorpanspiggen - 16 augusti 2009 22:12

Bästa föräldrar 


Vi har fått svar på de blodprover som togs på Snorpan den 28 juli och alla ser bra ut.


Dvs. hon ligger utmärkt till i sin ämnesomsättning, hon har bra njurvärden samt blodvärden. Det finns inte heller några tecken på glutenintolerans. 


Med vänlig hälsning

Dr. M  



Ett formellt rutinbrev. Men återigen rann tårarna. Så mycket som k a n hända, som vi återigen förskonats från. Stor tacksamhet.

Av snorpanspiggen - 15 augusti 2009 09:57

Våra grannar och vänner L och G gifte sig förra lördagen. Jag och Pappa P var bjudna och fick uppleva en fantastisk fest. Spiggen fantiserar mycket om riddare, slott, monster och prinsar. Hans enda kommentar när vi visade bilderna:   


   ”Pinsessan! Han har räddat pinsessan, men var är draken?”

Av snorpanspiggen - 13 augusti 2009 22:57

Orden rinner ur Spiggen. Nya ord och uttryck varje dag. Fortfarande är vi vana vid att nöta länge och att väldigt konkret koppla ord till ting och begrepp för att hjälpa Snorpan att utöka sitt talade ordförråd.


För Spiggen verkar språket nästan växa inifrån. Hans språkutveckling är förstås helt normal, men för oss är det en fascinerande nyupptäckt hur otroligt snabbt han snappar ord och sammanhang. Uppmaning från Spiggen idag: "Du ska måla din mun! Jag tycker om rosa."


På en och samma gång slås jag av hur oväntat bra det ändå går för Snorpan att kommunicera. Hur hon kompenserar många svårigheter med ett väl utvecklat minne för bland annat texter. Just nu kör vid Ted Gärdestad i bilen. Första låten är på engelska: ”I’d rather write a symphony”. Jag lär mig aldrig mer än första raden. Men Snorpan kan, så med hennes hjälp fixar jag halva första versen. Märkligt. Jag förstår inte vad hon hänger upp alla ljuden på i sitt minne.


Av snorpanspiggen - 11 augusti 2009 22:04


Snorpan har hunnit med två dagar på Upptäckarna.

  

Det märks att hon känner sig stor och stolt. Hon slänger med håret och sätter näsan i vädret. Viljestark men på väldigt gott humör. Hon har berättat själv om vad hon har gjort på dagarna:

  

Igår hade hon bajsat på toaletten och idag har hon byggt en gajaff (giraff). När jag tänker på att hon verkligen lyckas uttrycka något, som hon själv vill betona, ur sin vardag, så svindlar det för mig. Inspirationen att fortsätta träna på samtal, samtal och åter samtal får en rejäl skjuts.

  

Det är fler barn per pedagog än på Snorpans tidigare avdelning, och en av mina farhågor har varit att hon ska få för mycket hjälp pga. tidsbrist. Hittills har det varit precis tvärt om. En påtaglig skillnad redan efter två dagar är att Snorpan kämpar på bättre än någonsin med att klä på sig själv och med att skära sin egen mat.

  

En helt annan sak. Jag har inte gråtit så mycket på länge, som just ikväll. Dokumentären Martina och jag gjorde mig lycklig. Den skildrar en möjlig framtid för Snorpan. Ett porträtt med ljus, humor, glädje och sorg, helt osentimentalt. Mycket väl värt att se för precis vem som helst som är intresserad av människor, men skynda! Länken finns bara kvar till 19/8.



Så en sommarbild på Snorpan, mormor och Spiggen:

 

Av snorpanspiggen - 7 augusti 2009 22:41

Spiggen skulle kunna vara min bästa väninna, för han låter precis som jag. Han växlar dock kraftigt mellan väninnebeteendet och ett ganska påfrestande monsterbeteende, men oftast är det väldigt roligt att lyssna på vår lille 3½-åring…

  

…Spiggen håller på att bli torr. Nätterna går jättebra, men dagtid hinner han liksom inte riktigt med. Ständig brist på kalsonger gör att vi måste låna i Snorpans låda … jag närmade mig Spiggen med två par trosor varav de turkosa, de mest neutrala, var ämnade för honom:


”Neeej! Rooosa!”

”Vill du ha dom rosa?”

”Jaa, dom är jättesnygga.”


Så fick han gå runt i knallrosa ”flicktrosor” en lång stund, tills det var dags för nästa olycka. Varför tycker jag att han såg komisk ut? Finns det rosa pojkkalsonger att köpa någonstans?  

---


Spiggen springer helst omkring helt naken, men nu har mormor och morfar kommit på besök…


”Det vore kanske trevlig, Spiggen, om du åtminstone hade ett par kalsonger på dig när morfar och mormor kommer!”

”Näe! Jag är jättesnygg så här!”

  

Önskar jag kunde säga detsamma om mig själv i samma oklädda tillstånd.

---

    

Spiggen filosoferar med morfar…


”Tomten har snippa!?”

”Nej, det har han väl inte?”

”Neeej, han har bläckfisk!”

  

Vem har ansvarat för att gå igenom det där med anatomi med sonen?

 

Av snorpanspiggen - 30 juli 2009 10:05


Naturen är en underskattad lekplats. Vid bondgården vi brukar besöka finns en liten berghäll som är precis lagom för barnen att klättra på.

  

Snorpan hade svårt att komma upp på den sluttande sidan av berget och ropade ”Hjäääp!”. Genast var Spiggen där med en hjälpande hand och drog upp henne.

  

Det är så det kommer att bli allt mer, tänkte jag: Hon behöver hjälp och han finns där och får ge hjälpen…

  

Jag hann inte mer än tänka den tanken  förrän det plötsligt var Snorpan, som med ett riktigt krafttag, drog upp Spiggen för samma sluttning.

  

Jag bannar mig själv för att jag aldrig lär mig att inte underskatta Snorpan.



Lek med vatten är ju också en höjdare...

 

Av snorpanspiggen - 23 juli 2009 12:09

Följande dialog utspelade sig mellan mig och Snorpan igår under middagen:   


   ”Downs syndrom!” sa Snorpan  

   ”Vad tänker du när du säger Downs syndrom?”

Snorpan svarade med ett skratt:  

   ”Magnus, Brasse och Eva!”  

   ”Tänker du på Magnus, Brasse och Eva? Men du vet att det är du som har Downs syndrom, eller hur?”  

   ”Ja!”  

   ”Tycker du att det är okej att ha Downs syndrom?”  

   ”Ja!” 


Spiggen:  

   ”Jag tycker också det är okej med ”stromet”!  



Ibland skulle jag kunna ge en förmögenhet för tankarna som rör sig inom de små. Och ibland en förmögenhet för att få gåvan att prata med barnen på ett bra sätt om svåra saker. 

 
Skapa flashcards