Igår hade jag ett kort, men väldigt trevligt samtal på förskolan med en av de nya barnens pappa. Ett vardagligt samtal, ett sådant som jag för fem år sedan inte trodde att jag någonsin skulle få uppleva: Pappan såg det som självklart att Snorpan och hans lilla K kunde bli klasskamrater framöver.

Nästan varje gång jag har ett framtidssamtal med en annan förälder, förundras jag över hur ingen verkar vara rädd för att prata med mig. Ingen verkar vara rädd för att säga fel saker.  

Jag hade nog förväntat mig att ganska många skulle undvika att prata framtid med mig av rädsla för att säga något olämpligt. Istället möter jag mängder av modiga, nyfikna människor som inte darrar ens med blicken när de ser att Snorpan har Downs syndrom. Människor som gör mig glada!

Spiggen kan dricka enorma mängder saft. Idag fortsatte han med mitt glas när han tömt sitt eget:

   "Nämen, har vi en safttjuv här?"

   "Nej, jag är bara en pojke och är man en pojke så blir man ingen tjuv, 

   är man en pojke så blir man en kompis."

Med den inställningen håller han Mamma L lugn i några år till...

Pappa P:s farfar, barnens Gammelfarfar, är snart 90 år. Både ögon och öron sviker, men värmen är helt intakt. Det är tydligt att han njuter av att ha barnbarn och barnbarnsbarn på besök. När kommunikationen vacklar och Gammelfarfar inte vill fråga ”Va?” en gång till så brukar han avsluta samtalsämnet med ett ömsint, skrockande skratt och ”Det blir nog bra med det.”  

Efter några timmars kafferep för några veckor sedan, så är det en till i släkten som tycker att den frasen är väldigt användbar. 

När jag ger uttryck för någon form av frustration eller stress, och det sker i ärlighetens namn dagligen, så säger Spiggen – just det: ”Det blir nog bra med det?” 

Snorpans senaste nyupptäck i den språkliga världen är ”Minsann!”, ett ord hon ofta smakar på och som vi passar på att sätta in i olika roliga meningar.

Bästa föräldrar 

Vi har fått svar på de blodprover som togs på Snorpan den 28 juli och alla ser bra ut.

Dvs. hon ligger utmärkt till i sin ämnesomsättning, hon har bra njurvärden samt blodvärden. Det finns inte heller några tecken på glutenintolerans. 

Med vänlig hälsning

Dr. M  

Ett formellt rutinbrev. Men återigen rann tårarna. Så mycket som k a n hända, som vi återigen förskonats från. Stor tacksamhet.

Våra grannar och vänner L och G gifte sig förra lördagen. Jag och Pappa P var bjudna och fick uppleva en fantastisk fest. Spiggen fantiserar mycket om riddare, slott, monster och prinsar. Hans enda kommentar när vi visade bilderna:   

   ”Pinsessan! Han har räddat pinsessan, men var är draken?”

Orden rinner ur Spiggen. Nya ord och uttryck varje dag. Fortfarande är vi vana vid att nöta länge och att väldigt konkret koppla ord till ting och begrepp för att hjälpa Snorpan att utöka sitt talade ordförråd.

För Spiggen verkar språket nästan växa inifrån. Hans språkutveckling är förstås helt normal, men för oss är det en fascinerande nyupptäckt hur otroligt snabbt han snappar ord och sammanhang. Uppmaning från Spiggen idag: "Du ska måla din mun! Jag tycker om rosa."

På en och samma gång slås jag av hur oväntat bra det ändå går för Snorpan att kommunicera. Hur hon kompenserar många svårigheter med ett väl utvecklat minne för bland annat texter. Just nu kör vid Ted Gärdestad i bilen. Första låten är på engelska: ”I’d rather write a symphony”. Jag lär mig aldrig mer än första raden. Men Snorpan kan, så med hennes hjälp fixar jag halva första versen. Märkligt. Jag förstår inte vad hon hänger upp alla ljuden på i sitt minne.

Snorpan har hunnit med två dagar på Upptäckarna.

  

Det märks att hon känner sig stor och stolt. Hon slänger med håret och sätter näsan i vädret. Viljestark men på väldigt gott humör. Hon har berättat själv om vad hon har gjort på dagarna:

  

Igår hade hon bajsat på toaletten och idag har hon byggt en gajaff (giraff). När jag tänker på att hon verkligen lyckas uttrycka något, som hon själv vill betona, ur sin vardag, så svindlar det för mig. Inspirationen att fortsätta träna på samtal, samtal och åter samtal får en rejäl skjuts.

  

Det är fler barn per pedagog än på Snorpans tidigare avdelning, och en av mina farhågor har varit att hon ska få för mycket hjälp pga. tidsbrist. Hittills har det varit precis tvärt om. En påtaglig skillnad redan efter två dagar är att Snorpan kämpar på bättre än någonsin med att klä på sig själv och med att skära sin egen mat.

  

En helt annan sak. Jag har inte gråtit så mycket på länge, som just ikväll. Dokumentären Martina och jag gjorde mig lycklig. Den skildrar en möjlig framtid för Snorpan. Ett porträtt med ljus, humor, glädje och sorg, helt osentimentalt. Mycket väl värt att se för precis vem som helst som är intresserad av människor, men skynda! Länken finns bara kvar till 19/8.

Så en sommarbild på Snorpan, mormor och Spiggen:

 

Spiggen skulle kunna vara min bästa väninna, för han låter precis som jag. Han växlar dock kraftigt mellan väninnebeteendet och ett ganska påfrestande monsterbeteende, men oftast är det väldigt roligt att lyssna på vår lille 3½-åring…

  

…Spiggen håller på att bli torr. Nätterna går jättebra, men dagtid hinner han liksom inte riktigt med. Ständig brist på kalsonger gör att vi måste låna i Snorpans låda … jag närmade mig Spiggen med två par trosor varav de turkosa, de mest neutrala, var ämnade för honom:

”Neeej! Rooosa!”

”Vill du ha dom rosa?”

”Jaa, dom är jättesnygga.”

Så fick han gå runt i knallrosa ”flicktrosor” en lång stund, tills det var dags för nästa olycka. Varför tycker jag att han såg komisk ut? Finns det rosa pojkkalsonger att köpa någonstans?  

---

Spiggen springer helst omkring helt naken, men nu har mormor och morfar kommit på besök…

”Det vore kanske trevlig, Spiggen, om du åtminstone hade ett par kalsonger på dig när morfar och mormor kommer!”

”Näe! Jag är jättesnygg så här!”

  

Önskar jag kunde säga detsamma om mig själv i samma oklädda tillstånd.

---

    

Spiggen filosoferar med morfar…

”Tomten har snippa!?”

”Nej, det har han väl inte?”

”Neeej, han har bläckfisk!”

  

Vem har ansvarat för att gå igenom det där med anatomi med sonen?