Snorpan har ett rikt ordförråd utifrån sina förutsättningar. Hon lär sig till stor del genom att härma och genom att hon har ett gott minne.

Vi vill gärna locka henne att kommunicera med längre och längre meningar, men vi märker ibland att hon snarare sluter sig än öppnar sig när vi tar med henne i vardagssamtalen.

Snorpan känner nog våra förväntningar och förhoppningar och upplever kanske en aning press. Det gäller att samtala utifrån hennes intresse och lust och att inte vara för ”på”, men det är lätt att vilja för mycket som förälder.

Faktum är att de ordrikaste dialogerna har Snorpan med sig själv, i rollekar med sina dockor. Hon är fantastisk på att sysselsätta sig själv långa stunder med dockskådespel och jag har en känsla av att hon använder den egna, enskilda leken som en experimentell språkverkstad.

och nya ambitioner...

Det känns tryggt att ha fattat beslutet att låta Snorpan gå kvar ett extra år på förskolan. Jag känner mig inspirerad att tillsammans med pedagogerna på förskolan ge Snorpan de allra bästa förutsättningar för att utvecklas i samma glädje och trygghet som hon har gjort hittills.

Jag kommer att lägga fokus på:

• att stötta Snorpan i att utöka sitt ordförråd med hjälp av tecken, ramsor, rim och lek.
• att stötta Snorpan i att klara så mycket som möjligt av sin påklädning själv
• att ta fasta på Snorpans styrkor, bla minne, finmotorik och kommunikation för att stötta henne i att utveckla de områden hon har svårare för.