Det är inte bara kromosomer vi har extra av i vår familj. På köpet får man extra av lite allt möjligt: en hel habiliteringsarsenal som kan allt om barn, uppmärksamhet, frågor, vänner, mammagrupper och säkert mycket mer.

För ett tag sedan samlades alla elva mammorna i vår gamla Tittutgrupp (spädbarnsverksamhet för föräldrar till funktionshindrade barn). De är både extra vänner och en extra föräldragrupp. Vi hade en härlig fredagskväll med massor av god mat, frosseri i bilder på våra sköna ungar, skratt och allvar. Bland annat så pratade vi om skolval för våra barn. Viktiga frågor dryftade med riktiga, viktiga vänner. Det är en fantastisk gåva, detta med att kunna dela flams och allvar, ironi och oro med andra som delar samma erfarenheter.

Vår grundplan för Snorpan är att hon ska gå integrerad i en vanlig klass i skolan som ligger alldeles nära där vi bor, men följa särskolans kursplan. Vi tror att hon kommer att behöva någon form av assistent för att det ska fungera. Snorpan har rätt att få utvecklas, trivas med sig själv och sin tillvaro och att få det stöd hon behöver.

Hur Snorpan mår är viktigast, men en annan aspekt som jag har svårt att bortse ifrån är att avdramatisera annorlundaskapet. Snorpan har rätt att gå i en vanlig skola, men man kan också vända på det: Vanliga barn har rätt att få gå i skolan tillsammans med särskilda barn. Hur ska vi annars bryta ner fördomar och rädslor inför det annorlunda?