De senaste veckorna, sedan Snorpan var hemma och var sjuk faktiskt, så har hon och Spiggen lekt så bra tillsammans. De busar och kittlas och turas om att vara hund och mamma och bebis och det håller i sig länge. Alldeles utmärkt för mig som är en mamma som vill lägga tid på maten. Det bästa av allt är det som händer när leken blir för vild och någon av dem till slut ofrånkomligen blir ledsen:

De har båda lärt sig att använda ordet ”Förlåt”.

Det är konstigt och fint att det nu, nästan ett halvår efter att Spiggen drog ifrån Snorpan ordentligt i utveckling, kommer en period där de är så samspelta igen.