Det finns en metod för att stimulera barns språkutveckling som kallas ”kommunicerande samspel”. En viktig del i den metoden handlar om hur man samspelar i samtal och lek med sitt barn. Ett ömsesidigt sätt att umgås där barnets lust att kommunicera blir en viktig drivkraft. I ömsesidigheten är det uteslutet att den ena parten hela tiden f ö r h ö r den andra. 

Jag har väldigt lätt för att ställa frågor till mina barn när vi pratar om vardagsföreteelser, och den som hela tiden får frågor kan lätt känna krav på sig att prestera svar. Det uppmuntrar inte lusten att kommunicera, för självklart är det inte roligt att hela tiden svara på frågor där både den vuxne och barnet vet att barnet kan svaren på frågorna.

Så mycket mer inspirerande för barnet att få kommunicera på samma nivå som föräldern om det som händer i vardagen. Det förutsätter att föräldern hittar barnets nivå.

Just nu kan man säga att jag får igen för mina synder. Spiggen ställer enorma mängder frågor av typen ”Vad är det för färg?”, ”Vad säger fåret?” till mig varje dag. Jag tycker att det är tröttsamt, men det är s å  n y t t i g t  för mig att få känna på hur det känns. Det sporrar mig att samspela mer ömsesidigt och jämställt med mina barn i vår vardagskommunikation.

Mängder av matnyttiga tips finns hos Äppelklyftig.