Snorpan har ett stort ordförråd, men hon använder det sparsamt. Det blir fler och fler fullständiga meningar, men det kommer att dröja länge innan vi kan släppa vår uppgift att ständigt locka, lura, truga och ibland tvinga henne att använda det hon har. Bäst går det i det spontana och otvungna när hon själv får styra och fantisera.

Ibland kommer de kristallklara ögonblick då vi får känslan av att hon verkligen har hela språket inom sig, att det finns där helt självklart, men kanske fastbundet eller hoptrasslat på något sätt.

Idag när hon okynnespetade på de heta, nystekta lammfärsbiffarna med fingrarna glimmade ett sådant ögonblick:

”Aj fan, jag brände mig!”

Spontant – javisst!

Värt att uppmuntra – nja, jag vet inte jag…