På Snorpans dagisavdelning finns det nya bilder att titta på nästan varje dag. Jag skannar av för att hitta mitt barn såklart, min lilla Snorpa.

Förra veckan var Snorpans grupp, Smultrongruppen, i lekhallen och lekte ”fruktsallad”. På bild ser jag Snorpan tillsammans med de andra barnen. Hon viftar med sin gröna ”päronscarves” precis som de.

Experiment är ett vanligt återkommande inslag för dagis har en naturvetenskaplig inriktning. Senast fick barnen varsin isbit som de la en sytråd över, och så på med lite salt och vänta en minut. Vips så kunde de lyfta isbiten i tråden. Magiskt! Och magiskt för mig, för där, på en av bilderna satt Snorpan och höll sin sytråd mellan händerna och i sytråden dinglade hennes isbit.

Vilken tur att Snorpan är född i nutiden så att hon får vara med och leka fruktsallad och göra isbitsexperiment.  

Det är ju självklart att hon kan och ska vara med, men ändå så blir jag så ofta rörd över hur mycket hon verkligen deltar i allt som de andra barnen på förskolan gör.

I mina ögon slår Snorpan och vi fortfarande lite ur underläge. Kanske kommer det alltid att vara så. Om vi väntar oss för mycket så blir besvikelsen stor om vi misslyckas. Men hur hittar vi balans i våra förväntningar? Kraven på omgivningen, men framför allt på Snorpan bör ju vara lagom utmanande.

 

Lena

11 november 2008 11:15

Vet inte varför men när jag läste detta så började jag att gråta.
Så fint skrivet och så himla träffande.
Ska nu försöka ta mig till toa för jag sitter på jobbet och vill inte visa att jag gråter.

http://tjejernatva.blogspot.com

 

♥dittanodattan♥

11 november 2008 22:27

Hej!
Vill först och främst bara säga vilken underbart söt dotter du/ni har. Jag har en viss kärlek till barn med Down Syndrom. Jag jobbar på särskola där vi har en del barn med
"DS". Dom jag jobbar med sprider en väldans massa glädje omkring sig, och dom får mig att må gott.
Vi jobbar just nu med individmedvetenhet i den klass jag är i. Det är bra att ni berättar för henne att just hon är speciell, sen vet jag inte hur gammal hon är och hur mycket hon förstår men det är hennes rätt att få veta vem hon är.

Jag kommer att besöka din blogg fler gånger och läsa om lilla Snorpan*

/Johanna

http://dittanodattan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Spiggen vet att jag är vansinnigt förtjust i practical jokes, det är ett intresse vi delar. Och idag fick jag ett nytt, hett tips som jag ska prova på måndag, av den lille kanaljen:   ”Mamma, om du tar på dig min hatt, då blir du så snygg, ...

Spiggen formligen suger i sig nyheter. Han är nyfiken på allt, frågar om allt, hittar på experiment och smakar på vuxenmat och framför allt smakar han på vuxna ord.     Nya älsklingsrätten är pilgrimsmusslor.     Och idag när vi rensade b...

I morse klev Snorpan fram till spegeln i hallen med ett stort pappersark och en tuschpenna i handen, varpå mamman förtjust utropar:   "Åh Snorpan, är du konstnär?!"   Snorpan:   "Näe, jag är snorig." ...

Jag borde ha fått föraningar redan när jag hämtade Spiggen på förskolan och det ramlade ut tre bruna kluttar ur hans ena byxben...   ...Men inte... Jag ropade högt när jag hjälpte honom hemma på toaletten och bruna klumpar i diverse storlekar flö...

Igår runt middagsbordet, ätandes pyttipanna frågade Snorpan:   ”Var är rödbetorna?” ”Det har vi inga, de är slut. Gillar du rödbetor?” ”Ja, och killar…”   Såklart. ...