När Snorpan föddes så kändes det som en sista smäll i en lång räcka av negativa livshändelser: Pappa P hade varit arbetslös rätt länge, jag hade drabbats av en depression efter en olycka. Vi var rätt nere, med andra ord.

Så kom år 2004 som skulle bli vändpunkten. Pappa P skulle börja plugga och vi skulle få barn.

Ingenting blev som vi hade tänkt oss, det blir sällan det. Barnet som kom, blev ytterligare en tyngd till vår börda.

Men successivt föll det tunga sönder. Det var föreställningarna om Downs syndrom som var tunga att bära, inte Snorpan i sig. Att det var den goa lilla ungen som också var det där svåra, det blev allt mer omöjligt att få ihop.

Snorpan var inte summan av mina fördomar om Downs syndrom, hon var något helt annat:

En person med samma bananskalshumor som jag själv, samma musiksmak som Pappa P och dessutom en liten person som bara genom att bli vår, har lärt oss väldigt mycket om oss själva.

Det är märkligt hur en händelse, höljd i sorg, kan vändas till livets största lycka. Det är inte för att jag är någon särskilt stark person (snarast lätt depressiv) som den vändningen har uppenbarat sig. Det är Snorpan som har visat vägen. Hon är orubblig i sin kärlek och hon ser inte en svag eller stark mamma, bara den mamma som är alldeles självklar för henne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Spiggen vet att jag är vansinnigt förtjust i practical jokes, det är ett intresse vi delar. Och idag fick jag ett nytt, hett tips som jag ska prova på måndag, av den lille kanaljen:   ”Mamma, om du tar på dig min hatt, då blir du så snygg, ...

Spiggen formligen suger i sig nyheter. Han är nyfiken på allt, frågar om allt, hittar på experiment och smakar på vuxenmat och framför allt smakar han på vuxna ord.     Nya älsklingsrätten är pilgrimsmusslor.     Och idag när vi rensade b...

I morse klev Snorpan fram till spegeln i hallen med ett stort pappersark och en tuschpenna i handen, varpå mamman förtjust utropar:   "Åh Snorpan, är du konstnär?!"   Snorpan:   "Näe, jag är snorig." ...

Jag borde ha fått föraningar redan när jag hämtade Spiggen på förskolan och det ramlade ut tre bruna kluttar ur hans ena byxben...   ...Men inte... Jag ropade högt när jag hjälpte honom hemma på toaletten och bruna klumpar i diverse storlekar flö...

Igår runt middagsbordet, ätandes pyttipanna frågade Snorpan:   ”Var är rödbetorna?” ”Det har vi inga, de är slut. Gillar du rödbetor?” ”Ja, och killar…”   Såklart. ...