Bemötandet från vänner och släkt var fantastiskt när Snorpan kom. Alla trodde på oss och tog för givet att vi skulle bli bra föräldrar åt Snorpan. Det har varit ovärderligt. De flesta var väldigt kloka och fria från fördomar. 

Två kommentarer som jag har fått flera gånger, om Snorpan och livet tillsammans med henne, har ändå hängt sig kvar extra tydligt. 

”Det syns ju nästan inte alls på henne.”Ganska många gånger har jag fått den kommentaren. Vad betyder den? Är den en komplimang? Är den menad som tröst? Jag vet att jag faktiskt själv har sagt så till någon förälder till ett annat barn med DS. Varför gjorde jag det? 

Jag erkänner gärna att jag har blivit provocerad ibland. Om det syns tydligt att Snorpan har Downs syndrom, eller inte, är ganska oväsentligt. Svårigheterna finns där - oavsett utseendet – och de syns i vardagen.  

Men i vardagen finns också de många tillfällena till förundran, lycka, gapskratt och en stark känsla av att vi lever livet i väldigt koncentrerad form, mitt i kärnan av verkligheten.  

”Jag förstår att det måste vara jobbigt att träffas när vi kommer här med våra friska barn.”  Det var längesedan någon sa så. Det märkliga som händer när någon antyder att det skulle vara jobbigt för oss att umgås med vänner och bekanta med ”friska” barn, är att då, först då, blir det jobbigt.

Kommentaren i sig säger att personen tycker att Snorpan är förfärlig, besvärlig eller obehaglig på något sätt. Säkert ett uttryck för osäkerhet, men det väcker oss ur vår vanlighet. 

Jag nämner inte de här exemplen för att vara hård. Jag vill bara väcka tankar. Vad säger vi med det vi säger? Hade jag varit mamma till ett ”friskt” barn och någon av mina vänner hade fått ett barn med DS, så finns risken att jag hade dragit mig undan helt av osäkerhet. Det är inte lätt att ”säga rätt”.

 

Helena

11 oktober 2008 13:19

Men oj, menar du att ni verkligen har fått den kommentaren "måste vara jobbigt att träffa oss.."? Även om man inte menar något illa var det nog det mest taktlösa jag hört. Vi har nog varit väldigt förskonade så här långt...

http://lillaell.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Spiggen vet att jag är vansinnigt förtjust i practical jokes, det är ett intresse vi delar. Och idag fick jag ett nytt, hett tips som jag ska prova på måndag, av den lille kanaljen:   ”Mamma, om du tar på dig min hatt, då blir du så snygg, ...

Spiggen formligen suger i sig nyheter. Han är nyfiken på allt, frågar om allt, hittar på experiment och smakar på vuxenmat och framför allt smakar han på vuxna ord.     Nya älsklingsrätten är pilgrimsmusslor.     Och idag när vi rensade b...

I morse klev Snorpan fram till spegeln i hallen med ett stort pappersark och en tuschpenna i handen, varpå mamman förtjust utropar:   "Åh Snorpan, är du konstnär?!"   Snorpan:   "Näe, jag är snorig." ...

Jag borde ha fått föraningar redan när jag hämtade Spiggen på förskolan och det ramlade ut tre bruna kluttar ur hans ena byxben...   ...Men inte... Jag ropade högt när jag hjälpte honom hemma på toaletten och bruna klumpar i diverse storlekar flö...

Igår runt middagsbordet, ätandes pyttipanna frågade Snorpan:   ”Var är rödbetorna?” ”Det har vi inga, de är slut. Gillar du rödbetor?” ”Ja, och killar…”   Såklart. ...