Länge, länge efter att Snorpan föddes värjde jag mig mot att gå in i rollen och bli en SÅN mamma (läs: handikappmamma). Jag ville inte riktigt att det skulle bli verkligt, det där att Snorpan var särskild.

Det värsta av allt, i början, var faktiskt vad jag trodde att Snorpans Downs skulle göra mig till: En SÅN mamma som alltid hade en säck med sorg över sina axlar, en mamma som aldrig mer skulle kunna bli riktigt glad, en mamma som alltid skulle föra med sig en osäker, nervös stämning in i varje rum hon entrade, en hopplös avvikare...

Vilken sorts mamma har jag då blivit? En trött, men glad, skrattande och orolig mamma tror jag.

Av alla andra SÅNA mammor jag har lärt känna så är det nog ingen som egentligen är SÅN, som jag trodde. Helt vanliga mammor med Ups and Downs, skulle man kunna säga om man vill vara lite roligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Spiggen vet att jag är vansinnigt förtjust i practical jokes, det är ett intresse vi delar. Och idag fick jag ett nytt, hett tips som jag ska prova på måndag, av den lille kanaljen:   ”Mamma, om du tar på dig min hatt, då blir du så snygg, ...

Spiggen formligen suger i sig nyheter. Han är nyfiken på allt, frågar om allt, hittar på experiment och smakar på vuxenmat och framför allt smakar han på vuxna ord.     Nya älsklingsrätten är pilgrimsmusslor.     Och idag när vi rensade b...

I morse klev Snorpan fram till spegeln i hallen med ett stort pappersark och en tuschpenna i handen, varpå mamman förtjust utropar:   "Åh Snorpan, är du konstnär?!"   Snorpan:   "Näe, jag är snorig." ...

Jag borde ha fått föraningar redan när jag hämtade Spiggen på förskolan och det ramlade ut tre bruna kluttar ur hans ena byxben...   ...Men inte... Jag ropade högt när jag hjälpte honom hemma på toaletten och bruna klumpar i diverse storlekar flö...

Igår runt middagsbordet, ätandes pyttipanna frågade Snorpan:   ”Var är rödbetorna?” ”Det har vi inga, de är slut. Gillar du rödbetor?” ”Ja, och killar…”   Såklart. ...